Sanny

Ibland önskar jag att jag hade kunnat spola tillbaka tiden..varför kan man inte göra det ? Jag sitter här och kollar på bilder på mamma och bara känner smärtan i hela kroppen, drar en djup suck samtidigt som tårar rinner ner från mina kinder. Ibland är livet jobbigt, ibland har man stunder där det tär på en extra mycket. Och idag är en sådan dag för mig. Jag saknar min mamma så mycket, det är sjukt hur mycket jag saknar henne. Jag saknar inte bara henne som person utan allt som var runt omkring oss. Allt det goda vi upplevde tillsammans. Det känns så konstigt för idag känner jag verkligen att jag behöver träffa henne, det är en jobbig känsla för jag vet att det aldrig kommer hända. Hur mycket jag än gråter, hur mycket jag än lättar på mitt hjärta, hur mycket jag än ber om att få se henne, så kommer jag aldrig få göra det. Detta är verkligen en sjuk känsla som man bara förstår om man själv upplevt något liknande.
Det fattas mig något. Det spelar ingen roll om hur lycklig jag kan bli här i livet, hur mycket jag skrattar hur mycket jag skämtar, så inombords känner jag alltid att det saknas något. Min mamma fattas mig. Gud vad livet kan vara orättvist. Smärtan som påverkar människor som sedan leder till att människor går bort, försvinner inte, den går bara över till den som står närmst och plågar den personen ordentligt.
Denna månaden är det Rosa bandets månad, och det är klart att jag ska köpa mig ett fint rosa band som jag kan ha på min jacka. Klart jag ska stödja de som går igenom samma sak som min mamma gick igenom. Fast det inte hjälper henne längre eller gör så att hon kommer tillbaka så tänker jag kämpa med alla andra och hjälpa till att besegra skitcancern som drabbar så många idag.