| Mamma, det var inte dags än, vi fick falska förhoppningar på sjukhuset och trodde det skulle bli bra igen. Jag fattar fortfarande inte att du är borta, att jag aldrig mer ska få se dig hemma, sova med dig och kolla på Jerry Springer som vi alltid gillade att kolla på. Vi låg i sängen och fnissade. På morgonen blev jag alltid väckt av dig och vi busade med hundarna minst en halvtimme. jag saknar tiden när jag gick ut med vovvarna och du gjorde frukost, eller tvärtom. Jag kommer aldrig mer få se dig, jag kommer aldrig mer få höra dig säga "Sanna ska vi åka till Väla och kolla på kläder?" Det är tomt nu och jag vet inte hur jag ska leva utan dig i mitt liv, du var en stor del utav det. Innerst inne känner jag på mig att du ger mig styrka, allt för att jag ska klara av vardagen utan dig. Jag är mycket tacksam över det och vill gärna att du lever inom mig, en sak e säker, du kommer alltid leva i mitt hjärta. Jag önskar bara att jag hade fått prata med dig en sista gång, det hann vi inte. Men jag vet om att du hörde mig och Martin när vi pratade med dig och det kändes jätteskönt att få säga allt man bara väntade på att säga när vi trodde du skulle friskna till igen. idag har jag varit och kollat efter en plats till dig på kyrkogården, det kommer bli en fin plats mamma, lika fin som du var som människa. Nu lider du inte mer och det glädjer mig. Vi har kämpat länge och det är Ok nu mamma. Du lever kvar i mitt och martins hjärta och vi kan ju bara säga att du var en helt underbar och fin mamma. tack för alla år. detta är fortfarande helt overkligt för mig och min bror och vi fattar inte att detta har hänt så fort. Om man bara hade kunnat spola tillbaka tiden |
VARFÖR ?
2007-10-21 @ 22:19:20Kommentarer
Trackback
